Tillbaka!
15 december.... Jag är en dålig människa.. jag vet!
TACK till er som gett mig stöttning och tjat att jag ska fortsätta, jag tyckte nästan att det var pinsamt när mina kära klasskamrater sa " Jo men Emelie, du är ju väldigt duktig att skriva" " Aaah det kunde man ju se när din blogg levde...RIP liiillasyster.blogg.se..." Förlåt kära ni jag ska försöka bättra mig jag lovar!
För att jag ska bättra mig kräver jag bara en sak... öppna era hjärtan och hjärnor och säg vad jag ska skriva om.. för det typ...dör ut ibland...
Saker som har hänt i mitt liv sedan sist ni läste är väl att jag har tagit körkort, kärat ner mig i en hockeykille, bokat en bartender utbildning med Ida (och Kissie???!!), Haft en fantastisk studentfest för 500 pers och såklart haft häst och skola...så som ni kanske förstår, livet har gått på högvarv!
Ge mig tips och ideér kära ni!
Love e.
utseendet, bara ett skal...eller?
Jag skulle ju bli mer seriös, det gick ju som vanligt....åt helvete. Men jag ska göra mitt bästa ändå... Alla får ligga var det ju...
För ett tag sen så skrev ju jag att utsidan ger insidan en chans, det stämmer, det tycker jag fortfarande.. men.. jag har nu läst kapitlet "utsidan" i boken.. min första tanke var oooh shit det är kört om man inte orkar fixa sig ordning till max varje dag och kan sticka ut i mängden... Men jag backade tillbaka och läste hans första tips..
"Spännande insida, ger snygg utsida"
Det stämmer verkligen, en kille behöver inte vara 190,vältränad och ha ögon att döda för för att ha en chans.. Utan genom att sitta och snacka, och lära känna personen så kan dom där 178 och pinnsmala kroppen vara fullt så snyggt.. en rolig och trevlig person med charm kan höja sig på utssendeskalan kraftigt bara genom att öppna munnen.. true story!
Men fortfarande... utseendet är viktigt för första intrycket.. Henrik Fexeus tipsar om " Kläderna är lite som din egen filmtrailer"
Det stämmer ju ganska bra, en film som har en riktigt kass trailer skulle du ju aldrig lägga ett öre på att se på bio och lite samma sak är det väl för oss människor.. En kille men långt svart hår, smink och tighta stuprörsjeans är kanske inte första killen jag skulle lägga in en stöt på om jag var på krogen.. Killen kanske är skittrevlig, rolig och charmig på alla sätt och vis men hans stil på kläder gör honom till en person jag inte känner mig bekväm med alltså visar jag inget intresse.. Så klädkod på mig själv borde ju alltid vara att man ska klä sig så man vill bli sedd.. kommer jag i kortkort, ett urringat linne och barbent kanske man får räkna med att bli sedd som " Hej-jag-vill-ligga-vem-som-helst-kom-och-ta-mig".
Sen har vi Karlstad symtomet..Jag tänker välja att kalla det för det vilket ni vill eller inte.. Karlstad har sjukt mycket snygga tjejer, sitt i mitticity i 10 min och man kan peka ut hur många som helst som är snygga.. men!
Alla snygga tjejer klär sig exakt likadant... jag säger absolut inte att det är fult, för stilen är jättesnygg men för att vara lite extra snygg så ha något som märker ut dig, var inte alla andra... för DET är tråkigt! ( samma med frisyren killar, ni vet exakt vilken jag snackar om... det var snyggt först med när ca. 25% av alla har den så blir även ni en i mängden...)
Ännu ett tips från mr Fexeus... "klä dig som att någon såg dig just nu!"
Min mamma har alltid tjatat om " Hel och ren det ska man alltid vara, tänk om man kom in till akuten och du har ett hål i dina underkläder" ( Mamma har själv jobbat på akutmottagning och vi påminner henne alltid om " mamma vem faan bryr sig om du är jätteskadad?! " Vi har aldrig fått något bra svar..). Men att klä sig så att man känner sig någorlunda snygg hela tiden är faktiskt väldigt bekvämt? någonsin tänkt på det? att slippa känna paniken " neeej jag mötte han hur fan ser jag ut?!"... Till viss del tror jag vi alla följer detta, vi klär oss i saker som vi känner oss bekväma i... Om jag ska ta mig själv som exempel, Jag har inte haft mjukisbyxor på mig i skolan en enda dag på gymnasiet... varför? För att jag känner mig inte bekväm i det, det är inte jag... och skulle jag mot förmodan ha det en dag och sedan möta någon på stan i det skulle jag absolut känna den där paniken... För att undvika det så klä dig inte i kläder som inte är du eller som du känner dig obekväm i!
Sen har jag en fråga till er killar som avslut... Går ni igång på hemligheter?
Om vi tjejer döljer mer än vad vi visar, t.ex. är det snyggare med en urringning på ryggen än en vid brösten?
/e.
"Alla får ligga"
Vi gick inne på hemköp idag, jag, Ida, Linnea och Sandra. Linnea och Ida skulle handla lite så jag och Sandra strosade runt lite där inne och drygade, jag stannar till vid ett pocketställ. Ni vet ett sådant som dom säljer Lisa Marklunds däckare i prisgrupp J. Jag tvärstannar och börjar nynna på "Jag har en känsla att ikväll kommer alla få ligga..." och utbrister Haha skön bok, den heter " ALLA FÅR LIGGA".. Läser högt på baksidan för dom andra tjejerna... Jag och Linnea fastnar direkt och köper en varsin. Troligtvis veckans bästa köp, eller var säger du Linnea?
Köp boken på:
Tips nr. 6 "Ibland är du bara fel soffa"
Henrik Fexeus som skrivit denna fantastiska bok menar på att vi människor är som soffor.. " du prövar dig fram, Du sitter, Du ligger, Du går hem, Du kommer tillbaka."
Genialiskt skrivet, för det är ju faktiskt det vi gör, man kan inte hitta den rätta personen i ditt liv eller någon du ska börja tycka om om du inte provar dig fram.. Är det här rätt typ för mig? Är denna "soffa" tillräckligt stark att ta emot mig när jag inte orkar mer och bara faller? När den bekväm att ligga i(med) ? Är det den här soffan jag vill kura ihop mig i när det är 20 minus ute? Ska denna soffan finnas med i mitt vardagsrum, mitt hus, mitt liv ett tag framöver eller var det bara ännu ett halvtaskigt provexemplar från Ikea som var skön att ligga i men var ganska obehaglig att mysa i?
En billig Ektorp soffa från Ikea?
Eller denna soffa för 30lax från EM?
Kanske är det så vi gör? Vi kanske går på krogen och letar efter en soffa... en del efter en billig men skön och en del efter en med kvalité?
/e.
En godnatt saga...
Det var en gång för exakt 18 år sedan kom en liten varelse till jorden, en ganska tjock och lång sådan, pappan till varelsen kallade den för sumobrottare? Varelsens namn kom att bli Emma. Emma skrek hela julafton 1992. Mamman till varelsen trodde att varelsen skulle bli jordens mest deprimerade barn eftersom mamman grät i stort sett hela graviditeten efter att ha förlorat både sin pappa och morfar samma år... februari 1993 så fick varelsen ett namn" Emelie Charlotta Fredriksson" blev det ( poängtera att storasyster fortfarande har en bok som det står från Emma julen 1992). Varelsen som nu hade fått en namn Emelie. Emelie spenderade massor av sin tid som litet barn hos sin älskade mormor...Mormor blev också Emelies första bästa vän då insåg systrarna att det var dax för ungen att börja på dagis, det GÅR INTE att ha mormor som bästa kompis... På dagis träffade Emelie en tjej som heter Sofie, Sofie var en trevlig typ som Emelie spenderade ungefär 5 dygn i veckan med..Efter en helt fantastisk tid på dagis så började emelie på skruvstad skola, träffade sin första kärlek, fick höra att hon skötte sig bra i skola, blev framröstad som lucia i sexan, hade 10 års kalas spenderade ännu lite mer tid med Sofie. Sen var det dax att bli "stor" börja på stora skolan i grums, ha en lite halv emoperiod, första fyllan, bli kär och ha första killen hemma hos sig när de kollade på film och kysste varandra, välja till gymnasiet... Emelie valde lillerud, i två dagar sedan började Emelie på karlstadsidrottsgymnasium, träffade ännu fler vänner, Emelie åkte på resor med sina vänner, och fick fortfarande höra att hon var duktig i skolan och tog ansvar. ( även fast hennes mamma inte trodde det)... om några minuter så faller klockan över 00.00 och det är den första December 2010, Emelie fyller då 18 år och har fortfarande hela livet framför sig, vad hon ska hitta på? Leva lycklig i alla sina dagar såklart!
(alla sagor har ett bra slut)
Denna varelse som föddes 00.19, 92-12-01 är självklart jag, Emelie Charlotta Fredriksson, som har hela livet framför sig och planerar att leva lycklig i alla sina dagar!
/e.
HUR ska vi sova inatt?!
"Skulle inte vara fel med en varm kropp bredvid mig nu när sängen känns stor och kall ..."
Michan skrev det på Facebook igår, min reaktion var mest... sluta gnäll du har varit singel i en månad...Fast, det är självklart, de flesta tjejer vill ha någon att sova bredvid, om vi så är hetro eller homo, singlar eller upptagna.. Vi älskar att ha dom där armarna runt oss när vi somnar och vakna med att få en kyss i nacken... Frågan är, vad vill ni killar?
Tycker ni om att ligga och hålla om en tjej innan ni somnar eller ligger ni där och tänker "faaan varför kom hon hit om vi ändå inte ska ligga?" eller " hon tar stor plats, min arm har somnat, allt är jobbigt, ge mig min säng tillbaka...försvinn" eller tycker ni också att det faktiskt är ganska mysigt att ligga och försöka hitta ett jämt tempo i era andetag och klia oss försiktigt över ryggen?
Om jag nu antar det faktum att ni faktiskt tycker att det är ganska mysigt att bara sova bredvid varandra.. varför gör vi det då inte oftare?
En killkompis sa till mig en gång " men du är det okej att jag håller om dig? Asså vi är ju kompisar men har hört att ni tjejer gillar när någon håller om er..." Klart som fan att vi gör det. Vi gillar det i de allra flesta lägen, kompis, som one night stand ,som pojkvän, att ligga känna sig liten och väldigt feminin mot en killes bröst dela värmen under ett duntäcke med någons kropp... Vilken tjej tackar nej i första taget?!
Vilken är din favorit? Jag röstar på tvåan och sexan!
/E.
Fyller man 18, så gör man...
Vi satt igår hemma i Idas lägenhet, drack lite vi skulle på "hemligfest" Sandra hade ingen aaaaning om vart vi skulle, Michan var grinig för att hon inte fick följa med... Ida visste och hade jättekul åt att vi inte fick visste något. klockan tickade på jag och Sandra blir bara fullare och fullare, Ida skriker att vi måste åka, på med ögonbindel på båda två åker i bilen jag är hel med på vart vi är tills vi har kört runt 700 varv vid grusgropen på sörmon...sen var jag påväg mot hammarö....trodde jag iaf...efter ca 20 min bilfärd stannar vi... jag sliter av mig ögonbindeln, det första jag ser är en stor björk, vänder på huvudet och ser ett vitt hus...tankarna snurrar " VART FAAN ÄR JAG????"
19.00 " VARFÖR ÄR JAG VID GAMLA SKOLAN; VARFÖR ÄR PAPPAS BIL DÄR? OCH TESSAN BIL DÄR? VAD BLIIIIR DET" ( kontrollfreaket har noll koll!!!!!)
19.01 " Ja må hon leva, ja må hon leva"
Jag kommer i i dörren och möts av 50 kända ansikten som sjunger för mig,mamma, pappa, Sofie, Linnea,Michan Fredrik, John, Amanda, Jerker, Camilla, Haster, Jenny, Herman m.m. m.m. jag vet inte vart jag ska ta vägen! Vet inte om jag ska skratta eller gråta! Väljer trots allt att skratta och springa in full som ett svin och hälsa på alla... får i mig lite mat, springer runt lite till och pratar med folk, äter lite tårta, ännu mer sång då en kille som jag aldrig träffat lyckas lägga en spya över hela bordet... Full som jag är tänker jag inte på det.. Syster torkar och sen var det glömt...
Tidsuppfattning, noll! Present öppning!
Dax för momentet att öppna alla presenter, allt från kuksugrör till dyr champagne, TUSEN TACK FÖR ALLA PRESENTER!!!!
Vad är tid?
Kvällen forsätter lyckligtvis utan fler spyor och med massa dans och snack, en och annan skruvdragare, och laktosfri mjölk, en naken rumpa, en och annan bröst jämförelse, En tysk en dansk och en John eller?, Nya vänner, kära möten, en och annan kyss i hallen, lite nattmat, ännu lite mer dans och massor med champagne...
02.00 "Messy, kan du köra mig hem? Tack!"
Väl hemma i sängen däckar jag ganska fort..
10.00 " godmorgon, är du riktigt vaken än.....vaaattteeeeennnnn!!!!"
Vaknar, dricker vatten och tänker över kvällen... Vilka fantastiska vänner och familj jag har.. Jag kan inte vara mer lyckligt lottad. Så mycket omtanke och kärlek, har redan sagt det flera gånger, TUSEN TUSEN TACK ALLA NI SOM GJORDE MIN KVÄLL SÅ FANTASTISKT BRA!!! Ni är bäst!!
LOVE E.
Vi tjejer faller som käglor..
Min älskade "storebror" (systers man) Bo frågade mig här om dagen " Emelie vad ser du i en kille? Vad är det första du tänker på och vad faller du för?"
Så trots allt kanske det stämmer att det är utsidan som ger insidan en chans...
Jag skulle tänka ut ett bra svar till fredag kväll då dom kommer hem från Oslo. Vad är ett bra svar då? Ska göra mitt bästa...
Är det bara jag som är lång eller ger alla tjejer en kille som är lång alltid ett litet plus i kanten? Jag gör det definitivt! En lång kille sticker ut i mängden, syns och ser ofta mer manlig ut, snyggt! Detta är självklart om man är i en stor folksamling. möter jag en kille på stan är det ofta stilen som jag kolla till på, en kille med snygg still gör så otroligt mycket!
Om vi senare går vidare i stadiet "lära känna varandra och sitta och snacka stadiet" det är ju först då det börjar bli intressant... En kille med speciella ögon, de behöver inte vara i en speciell färg eller så utan speciella fina ögon gör mycket! Man drar sig åt att kolla personen i ögonen hela tiden vilket oftast är positivt va? och om inte ögonen är jätte speciella har ni "dom där" blickarna... Dom går inte att beskriva, vissa har det, vissa inte... ni killar som har det, ANVÄND DET (!!!) vi smälter, tro mig! En annan sak ni killar kan är detta med leenden, ni lägger in dem precis när ni ska och dom sitter perfekt ( här rekommenderas inte att charma en tjej om du snusar och har gulbruna tänder) skippa då leendet....Även dialekter kan ha en stor faktor i om ni drar åt er uppmärksamhet... Detta krävs alltså för att få oss lite intresserade, låter väl inte så jättesvårt?
Få oss att falla,det är oftast svårare... det är nog väldigt individuellt för varje tjej, jag tänker absolut inte svara för flera tjejer eftersom jag vet att bara jag och mina vänner har olika syn på detta. Jag faller för killen med charmen, utan tvekan... Det är som att bli blind för allt dåligt och bara se en rolig gullig kommentar och ett leende som man kan döda för... Sen finns det även en annan typ av kille som Ida tjatat länge på att jag faller för... Den komplicerade krångliga killen, som ger en utmaning, som inte säger mycket... Kanske är det så... Oftast är det nog dessa killar som har blicken jag snackade om tidigare...
Skulle kanske kunna beskriva blicken som den här, fast på en människa och kille såklart!
Så trots allt kanske det stämmer att det är utsidan som ger insidan en chans...
/e.
De där hockeykillarna...
Hittade precis en ny grupp på FB " alla vi som tycker hockeypojkar är heta"... Det roliga med gruppen är att majoriteten som gillat gruppen är själva hockeypojkar... Inte undra på att ordet hockeybög har växt fram...
Okej, jag ska inte dra alla över en kam och jag tror faktiskt att det är FÅ av alla hockeykillar i vårt avlånga land som faktiskt beter sig såhär, men ni har trots allt fått stämpeln.. Sedan kan man ju såklart fråga sig om det är vi som dömer eller om ni får skylla er själva.. men trots era negativa sidor så faller vi likförbannat tillbaka på er.
Kanske är min tur att gilla gruppen på FB och sluta klaga...
En evenemangs förfrågan " Ta på alla hockeyrumpor dagen!!"... Vad är det egentligen som gör så att hockey killar sticker ut i mängden, har sporten gjort dom till en sort för sig?
Med sorten för sig tror jag att ni vet vad ja menar, mycket muskler, mycket manligt, för mycket testostron, mycket homofobi, mycket språk, mycket sex, mycket lite förhållande, mycket öl, mycket snack, mycket skvaller, mycket attityd och såklart mycket träning.
Vart kommer allt ifrån egentligen?
Ja har undrat så många gånger om hockeykillar verkligen är så kaxiga under all utrustning och muskler? Finns det personligheter som döljer sig under allt och som egentligen inte vill ha stämpeln " Tja jag är hockeykille och jag ligger bara jag får ny pinne.."..
För sorry killar det är så många ser er vilket ni vill eller inte, oseriösa kärringar som snackar massa skit!
"säg inte till nån att vi gjort något!"
" okej fine, om inte du gör det så..."
" Nej klart att jag inte gör det, vi tar det lite lugnt nu..."
2 dagar senare vet visst ett helt hockylag vad ni gjort....
Okej, jag ska inte dra alla över en kam och jag tror faktiskt att det är FÅ av alla hockeykillar i vårt avlånga land som faktiskt beter sig såhär, men ni har trots allt fått stämpeln.. Sedan kan man ju såklart fråga sig om det är vi som dömer eller om ni får skylla er själva.. men trots era negativa sidor så faller vi likförbannat tillbaka på er.
Tro mig, vi gillar er ändå, för ni är vältränade, manliga och syns och tar plats... Precis som en hockeykille ska vara!
Kanske är min tur att gilla gruppen på FB och sluta klaga...
/e.
Självförtroende...
Rhodos 2009 träffade jag en tjej från Stockholm, det var sista kvällen, Sofie blev sjuk och fick gå hem vid halv ett... Jag och Stockholmsbruden stannade på bargatan till klockan 6 på morgonen... Jag fick lära mig mycket på de timmarna och det som imponerade mig mest med denna tjej var hennes självförtroende...
" Emelie, säg en kille som du tycker är snygg här inne?"
" haha varför ska jag göra det?!"
" Jo men bara gör det! "
" nej.. men jag vet inte"
" okej tjejen... såhär ligger det till när du ska ragga på någon bestäm dig VEM du ska ragga på först och sen tar du honom! "
" men skärp dig, menar du att jag bara ska peka ut en och du lovar att jag kan få honom? "
" Ja, det är klart? "
Hon sa det som om det vore det mest självklara i hela världen.. Skulle jag kunna få vilken kille jag ville? yeah right!
Vi härjade runt på bargatan hela natten och käkade pizza med några bartenderns när de slutat jobbet, kramade varandra hejdå och insåg att tyvärr kommer vi nog aldrig mer att träffa varandra igen.. Jag gick med en konstig känsla mot hotellet den kvällen... En blandning av ångest och lycka...
Nu ett och ett halv år senare saknar jag den där kvällen och den där tjejen... Hon var speciell, just för sitt självförtroende..
Majoriteten av oss tjejer har dåligt självförtroende, vi tror aldrig att vi räcker till. Vi är för långa, för korta, För smala för tjocka, för blyga, för gapiga... Jag skulle kunna fortsätta i evigheter..Ni förstår vad jag menar.
Sluta klaga på oss själva, vi är ju som vi blivit.. Jag skulle göra vad som helst för att vara kortare, men det går liksom inte. Jag kommer behöva leva med att vara lång tills jag dör.. Varför då inte sträcka på sig och vara stolt över det för det GÅR INTE GÖRA NÅGOT ÅT DET! Den personen du måste stå ut med hela ditt liv är du själv, den kroppen och personligheten du är. Var nöjd med dig själv, du kan inte bli någon annan..
Genom att du är nöjd med dig själv kommer du också få ett starkare självförtroende, inse att inget är omöjlig precis som tjejen på Rhodos. ännu ett exempel är väl håkan hellström, killen KAN INTE sjunga men likförbannat säljer han skiva efter skiva...
Allt går om man bara vill, satsa allt eller inget!
/e.
just det, tjejen på rhodos fick sin teknik att fungera, hon låg med den i särklass snyggaste killen på rhodos resten av sin vecka där nere...
Otrohet..
Otrohet... hur fungerar sådan egentligen? Vart går gränsen för otrohet? kan man någonsin förlåta? kan man någonsin glömma? törs man lita på personen igen? Törs man lita på någon man älskar igen? Skulle jag kunna göra så mot någon?
I några dagar har jag funderat kring detta och fick tummen ur att skriva då jag fick frågan " om ni tjejer t.ex. är på krogen och en kille kommer fram och snackar med er och stöter på er, hur förhåller ni er då? "... Självklart satte min cp tänkar hjärna igång att fundera på detta, men jag kom inte fram till något bra utan frågade mina kära vänner och vi kom tillslut fram till " jag skulle ALDRIG göra något med killen som stöter på mig, MEN jag tycker självklart att det är smickrande att någon mer än min pojkvän tycker att jag ser bra ut... och om en trevlig kille då kommer fram och sätter sig och snacka och drar någon halvtaskig raggningsreplik är väl inte det hela världen.. eller?"
Är det otrohet om jag blir glad för att en kille ger mig en komplimang? Vart går gränsen? är det vid en kyss? ett ligg? en kram? helt enkelt olika för varje person? Om man skulle våga lita på personen igen och förlåta den är nog också beroende på situationen, jag som är så förbannat långsint skulle nog ha svårt att glömma och våga lita på personen igen... Våga lita på någon igen och älska någon igen måste man nog för sitt eget bästa.. jag då, man ska aldrig säga aldrig, men jag skulle inte förlåta mig själv om jag sårat en person jag verkligen tycker om.. otrohet går ju emot hela formen av förhållande.. som sagt man kan inte både ha och äta kakan... Välj liv och lev efter det..
Såra aldrig någon du älskar med mening, för du kan inte förlåta dig själv när du sedan ångrar dig...
"För man saknar sådant man inte har och man saknar inte sådant man har" -L.w.
/e.
Tjejers onda cirkel...eller?
Ni vet tjejers onda cirkel "alla killar är svin".... Jag fick en fundering om detta... Stämmer det, eller är det vi tjejer som är dumma i huvudet och bara väljer killarna som faktiskt är svin och glömmer bort de där bra...
Det kanske inte stämmer att killar är som toaletter? Antingen upptagna eller fulla med skit?
Om vi nu tar antagandet att det faktiskt är så att det bara är vi tjejer som är dumma i huvudet och hela tiden faller för dessa killar som är "dåliga"..Varför i HELVETE gör vi det?!
Min teori är att vi behöver spänningen, vi behöver kanske helt omedvetet en kille som är osäker och som sätter spänning på vårt vardagsliv ett tag.. Vi börjar tycka om killen även om vi vet att vi inte borde, vi borde inte falla, vi blundar för att han strulade med en annan tjej när ni var "pg" enligt dig, att han glömmer höra av sig, att han kommer och ligger när det är på hans vilkor, att han helt plötsligt måste sova hos dig bara för att han inte tar sig hem... Vi blir glada för stunden, men tro mig vi vet alla innerst inne att " Jag borde inte göra det här, men denna gången skärper han sig nog, han kommer nog att höra av sig snart, det blir bra...han tycker snart om mig"... Tyvärr gör han det inte, mönstret fortsätter och vi tjejer fortsätter plåga oss själva, FRIVILLIGT!
Om vi då har en kille, som är hur bra som helst men ändå inte kan få det att funka... Då är man ju dum i huvudet... Eller så är det så att man saknar spänningen eller är för otrygg i tryggheten som faktiskt blir...
"I wonder how, I wonder why
I wonder where they are
The days we had, the songs we sang together"
I wonder where they are
The days we had, the songs we sang together"
Jag då, som försöker att sitta och tolka hur vissa tjejer tänker, hur tänker jag då? Jag är beslutsångesten själv.. Jag vill båda ha och äta kakan( hahahaha det fick Sandra)...Det funkar inte jag vet.. Man måste välja mellan två olika liv Förhållande och Singellivet... och som dagsformen och med ett beslut jag tar NU 31 oktober 2010 kl. 22.48. är som Rasmus Seebach säger " alt for længe har jeg været natteravn"...
Men nu är kl 22.49 och beslutsångesten själv kan ha ändrat sig...
/e.
ps. Cred till personen som gav mig tips på ämne :)
Vintertid...
usch, trots en bra dag så kommer dessa förbannade kvällarna...
hatar dom, hatar att tänka, tänka och tänka...
snart är det vinter och mörkt klockan fyra, hatar mörker...
hatar ännu mer att vara själv i mörkret...
som sagt alla vill ju ha en vän att hålla i hand...
mörker, kyla och ensamheten skrämmer....
/e.
håller människor på att förvandlas till skal?
Björn Skiffs har gjort en låt " Det blir alltid värre framåt natten, bort från alla ljusen alla skratten..." Det stämmer verkligen.. har du någonsin tänkt på det?
Dagtid, du vaknar, upp till skolan jobb träffar alla kompisar spelar med att du är så glad jag saknar inget i mitt liv! Medan du kanske har en sjuk syster, en döende mormor, en mamma som dricker för mycket sprit, en pappa som slår dig, en kompis som glömt bort dig, en pojkvän/flickvän som är otrogen... Alla har någon form av story innanför det där skalet som vi går runt i hela dagarna... Männskligheten har förvandlats till en skalman! De allra flesta klarar det fint till en viss gräns då kan inget skal i världen orkar hålla allt... Mitt skal har brustit en gång, det var en hemsk känsla som inte går att beskriva.. efter att ha proppat allt allt allt inom sig brister det och man blir totalt förstörd... kroppen orkar inte, huvudet orkar inte, människorna runt dig orkar inte.. framför allt själva du orkar inte mer..
Konstigt nog orkar man ju fylla skalet med ganska mycket innan det spricker... Varför då? Jo, jag tror att du orkar så sjukt länge för att när du kommer hem från skolan, vännerna har gått hem, mamma har somnat i sin säng och du är helt ensam... då släpper du, tårarna rinner och du tänker och tänker och tänker... Jag gör iaf det, som melissa Horn skrivit " Jag önskar att jag var en sådan som inte tänker alls..". Jag håller verkligen med henne för tänkandet när du kommer ur skalet på kvällen det är DET som gör mig galen.. Tänk om jag gjort så..? Varför svarade han inte när jag skrev..? Varför skriver han inte godnatt? Skolan, helvetes jävla skolarbete! fan glömde det, kommer mamma vara sur på mig imorgon nu? Är det rätt att sälja min häst till våren? Vad vill jag med mitt liv? Jag vill inte vara singel längre...eller? Hur kommer det egentligen gå med pappa och all hosta? m.m. m.m. efter allt tänkande orkan man förhoppningsvis somna och vakna nästa dag, ta på sig skalet och gå till skolan...
Vad ska man göra åt detta??!
Skalet? tveksamt.. det enda man kanske kan göra är att dela med sig av tyngden i sitt skal till någon som just nu bär på ett lätt... Tänkandet tror jag inte går att göra något åt... bara önska " att jag var en sådan som inte tänker alls!"...
" två skalbaggar i en grusgrop...."
När skalet känns som tyngst, och det är som värst framåt natten.... så finns jag där för de som behöver och känner att de skulle göra samma sak för mig <3
Love/e.
Vissa gillar att bjuda på sig själva...
Har ni någon fantastisk underbar vän som brukar bjuda på sig själv? Om ni inte har det såå borde ni verkligen skaffa en direkt.. Jag har flera stycken faktiskt.. men den allra allra bästa av dom är min Ida! Idag hände en liten incident utanför skolan... Ida dog nästan av smärta, Emelie och Sandra av skratt...
Ni vet gruppen " HAHAHHAHHAHHAA....oj slog du dig?" Detta var verkligen en sådan händelse...
klockan är ca. 12.56..buss nr. 6 kommer borta från polishuset... Tror ni att vi SKA hinna med den? ABSOLUT! Jag i klackskor, Sandra i BRA skor och utan väska och sen kom ju Ida med en JÄTTETUNG väska!! vi springer som idioter i hopp om att hinna med, borta vid busskuren står våra kära klasskamrater Kalle och Albin och skrattar åt oss... Vi rusar nerför backen och då händer det som inte får hända... Idas väska tar sig en egen liten sving med Ida och hon faller hejdlöst och tittar närmare på asfalten... Hela höften var blodig och handen heeelt uppskrapad, jag som god vän skrattar tills jag inte får luft... förlåt hjärtat, men det såg lite kul ut..Det tyckte nog Kalle, Albin, Busschauffören, Tilda, alla elever i skolan och framför allt killen i räddningstjänstbilen som stod på bussfickan.. Mannen i räddningstjänstbilen vid namnet Henrik Kindberg rullade fram bilen och frågade hur det hade gått... Ida svarade väl att det inte var sådär jättebra.. Okej men tjejer vart ska ni? in till stan.... Okej men hoppa in i bilen så kör jag er! okej, tack! Vi glider in på torget i en räddningstjänstbil tillsammans med brandinspektör Kindberg... Tackar så mycket för skjutsen och beger oss mot apoteket i mitticity...
In på apoteket " Hej, vi behöver hjälp med ett sår... att tvätta rent det, har ni något bra?" " OJ som du ser ut gå in på toaletten här och försök tvätta rent det med vanligt vatten först"... Ida går in på toa och kommer snart ut igen " Emelie kom och hjälp mig det sitter fast en sten i handen, jag klarar inte av att ta ur den.. Jag går in till henne inne på toa, börjar pilla bort stenen då Ida säger " Emelie jag mår illa, tror jag sätter mig ner " 1 min senare " Emelie jag tror jag svimmar snart..." " Nej Ida Grönberg nu skärper du dig! Jag har snart fått ur stenen..." Ida med sin allra gladaste röst " haha Emelie nu svimmar jag!" PANG!! så svimmade hon, jag lyckas på något konstigt sätt hinna få tag i henne.. ropar lite försiktigt med en lealös Ida över mig... " eeeh kan nån hjälpa mig hon har svimmat?!?!!" ingen hör mig... skriker tillslut " HJÄLP NÅN HON HAR SVIMMAT!!!!!" Sandra kommer in i en jäkla fatr tillsammans med apotekspersonalen... Apotekspersonaen tillkallar väktarna eftersom dom kan lite om sjukvårt tydligen.. Efter att Ida har gråtit lite och varit heeeelt borta så klarar hon att svara på vem hon är. Då kommer två väktare in på toaletten och ska prata med henne och hjälpa henne, två riktigt schyssta killar som skojar och pratar,hjälper oss att tvätta sår och sätta på plåster... Efter mycket om och men tackar vi för oss och beger oss mot rulltrappan i mitticity...på Waynes sitter Kalle och Albin och råååågravar... Förlåt Ida, men det gjorde jag med! ;)
Minst sagt händelserik halvtimme, när vi sitter på espresso house utbrister Ida, Ja men jag gillar ju iaf att bjuda på mig själv!... TACK gumman för att du gör det, men ibland får du gärna begränsa dig lite ;)
/e.
Lagom - en helt vanlig Svensson?
Vi svenskar... vilket fantastisk sorgligt folk vi är, vi ska kolla snett vi ska sänka andra för att höja oss själva, vi kan inte ge en snäll kommentar till en random på bussen, Vi kan aldrig säga att vi är bra på något, vi ska vara medel, inte sticka ut åt något håll bara vara lagom...
Lagom, en helt vanlig Svensson...
då är frågan.... vad är lagom? Efter som de flesta svenskar vill vara lagom så vill jag veta...
Vad har Lagom för betyg?
Hur mycket godis äter Lagom?
Hur mycket motionerar Lagom?
Vad väger Lagom?
Hur många barn ska Lagom ha?
Hur lång är Lagom?
Hur många har lagom legat med innan han/hon gifter sig?
Hur många gånger har Lagom haft Klamydia?
Vilka länder har Lagom besökt?
Vid vilken ålder skaffar Lagom familj?
Hur många gånger i veckan är Lagom arg?
Hur många gånger har LAgom fått sitt hjärta krossat?
Har lagom någonsin varit på en rolig fylleresa med sina vänner?
Jag är nog ingen lagom person... och grejen är att jag vill nog inte vara det heller för jag har fått bilden av lagom är ganska tråkig, tråkigt att inte kunna få vara nöjd med sig själv någon gång mer än när jag får snacka skit om folk, tråkigt att vara som alla andra, Tråkigt att vara en lagom....
Jag hade 265 poäng när jag gick ur nian, Jag äter JÄTTEMYCKET godis minst varje dag, Jag rider motion annars njaaa dligt med det va?, Jag väger för mycket enligt mig själv håller mig inom BMI skalan för normal men lite för högt på den, Jag har inte en aning om hur många barn jag vill ha, jag är 184 cm och tjej, eftersom jag inte gift mig än kan ja inte säga det men fler än vad jag kan räkna p händerna tror jag, hittils ingen klamydia , Jag har besökt Grekland tre gånger, Gran Canaria , Norge , Danmark ,Tyskland, Turkiet, Ålder jag skaffar egen familj är helt omöjligt att säga nu, jag är nog arg lite för mycket kanske för att jag är så trött jämt, mitt hjärta krossat.. inget jag kan svara på heller för det beror på helt vilken synvinkel man ser det. När jag gick i 5an och T. gjode slut trodde ja ju att livet skulle försvinna... men jag är som sagt still alive. Jag har varit på två fylleresor med mina vänner och det är två av dom roligaste veckorna i mitt snart artonåriga liv...
Kanske är jag en lagom ändå... vem avgör?
/e.
