Lillasyster Fredriksson

Känns som min blogg har blivit lite väl dyster de senaste dagarna, som att det bara hakar upp sig på en och samma sak liksom… Det är ju inte meningen riktigt, vet inte vad detta beror på. Kanske är det så att min sömnbrist har tagit överhand och styrt jag vet inte. men nu har jag iaf sovit ikapp lite, eller lite? Jag har sovit massor under de dagarna jag hade feber. Två nätter 27 timmars sömn, det är otroligt mycket! Kanske är jag lite piggare och gladare igen, hoppas på det!

Jag har ju mina funderingar som ni säkert alla vet vid detta laget, men det ni kanske inte vet är att jag har också SJUKA drömmar på nätterna, sådär så man vaknar på morgonen och skäms för att man överhuvudtaget kan ha drömt det… Det är ju knäppt egentligen att skämmas över drömmar, jag vet det, men jag är tonåring och då ÄR saker pinsamma..

När jag var sådär 13-14 då tyckte jag att det var JÄTTEPINSAMT när pappa sjöng i bilen för kompisarna, det var typ ” åh nej jag DÖÖÖÖÖÖR”… Nu 3-4 år senare, så är det mest ” men pappa” sen skrattar man lite åt det, och är faktiskt stolt över att pappa får mina kompisar att skratta och säger sen när man hoppar ur bilen att man har en rolig farsa! Nu 3-4 år senare har vi andra saker som är pinsamma, frågan är om det har blivit värre och detta faktiskt fortfarande kommer vara pinsamt om 3-4 år då jag istället är 20-21 år… Eller om jag då ska sitta och skratta och tycka jag var lika töntig som jag tycker om mig själv idag när jag var fjorton.

Pinsamheter kommer komma upp hela livet för oss, det kan ju vara allt från skrattanfall på fel tidpunkt, halka på en is fläck inför en stor folksamling, säga fel i ett tal,  råka gissa att en person är 10 år äldre än vad den egentligen är, se på folk som gör pinsamma saker och skämmas åt dem… men det allra pinsammaste när du är 17-18 år, det är trots allt det motsatta könet…

Med det motsatta könet menar jag kanske inte att jag blir knallröd så fort jag möter en kille på stan, utan mer om du har någon som helst relation med personen. Det kan vara en snabb puss, ett knepigt strul, ett underbart ”ligg” eller bara någon som det blev total fel med… Tror att vi alla har varit med om situationen att möta någon av det motsatta könet på fel ställe, fel tidpunkt, då går det inte att undvika det pinsamma. Jag har några bra exempel som jag och mina vänner har upplevt som pinsamma situationer. T.ex. killen som du hade sex med under helgen snackar med sina kompisar, självklart möter du kompisarna och de slår sig gärna ner vid samma bord som dig och diskuterar detta, killen du haft sex med möter dig….på ungdomsmottagningen, killen du strulat med + hela hans hockeylag skriker efter dig när du går av bussen, killen som du håller på med fram och tillbaka och du sitter i samma bil då plötsligt den oundvikliga frågan kommer ” ey är ni på gång lr?” vad FAN svarar man? , Du har sex med en kille för liiite för mycket ljud, då han efteråt säger att hans mamma ligger i rummet brevid och sover,  eller mitt uppe i allt så kommer faktiskt mammsen in i rummet…

Som ni ser, jag kan rabbla på hur länge som helst, men kanske skulle vi inte skratta lika mycket om inte dessa pinsamheter fanns… Sen får vi ju glädja oss åt att oftast så är det minst lika pinsamt för den andra personen i fråga också…

Så kanske är det så att vi ska vara glada att vi har varandra för att få lite liv i vardagen, något att skratta åt om 3-4 år…Tål att tänka på!

So long suckers!

//e.

Tänk om vi levde i en saga.. om livet bara kunde flyta på, vi fick en karriär, gifte oss med drömprinsen, och stod på en bro i ett land som var förtrollat och kysste honom...

Tänk om allt detta faktiskt skulle vara sant, om all musik, alla sagor, alla filmer skulle vara verklighet...Det är det inte... Vi lever i 2010, då drömprinsen slutar i skiljsmässa och bråk,barnen får flytta runt som dårar och vi söker tröst hos en vänninna som skvallrar det mesta vidare till nästa person, barnen som går i samma klass och hatar varandra helt plötsligt blir låtsassyskon p.g.a. att "mamma" och "pappa" hittat kärleken hos varandra... mamma och låtsaspappa är så lyckliga och gifter sig flyttar ihop får ännu ett barn, sedan drabbas familjen av de ekonomiska krisen,mamma blir av med jobbet mer bråk uppstår och skiljsmässan knackar på dörren igen...

Sen har vi ju även de föräldrar som inte skiljer sig, men de bråkar! om så ONÖDIGA saker som vem som betalar julklapparna, om vi äter frukost vid tven eller i köket, eller att hästarna kommer ut 15 min sent, eller att vi måste vänta på varandra och hur respektlöst vi beter oss mot andra människor,eller att det ligger en tröja på golvet...

Vi ungdomar kämpar för att bli vuxna och få vara med om detta underbara liv... Vi kämpar för att möta drömprinsen...

Jag kämpar för att bli vuxen,få en karriär, men jag kämpar ( i varjefall inte medvetet) efter drömprinsen.. Jag vet inte om jag ska tro på att en dag så bara finns han där eller att han egentligen har funnits där hela tiden bara att jag inte märkt honom än... Det jag håller på med nu är väl mest ett tidsfördriv tills jag upptäcker det, för det är väl det vi alla gör? Testar oss fram,har kul skrattar åt det, ger folk något att prata om... Just det där med att ge folk något att prata om måste jag jobba mer med...jag har svårt och säger ofta " Men vad ska folk tro, eller vad ska folk tycka?!? " .. Jag har en kompis som sagt till mig " men Emelie, skit i vad andra tycker, är dom så dumma att dom går på allt så okej, då är dom inge att ha.. Vill dom däremot bilda sig en egen uppfattning så tar dom förr eller senare kontakt med dig..." Jag har tänk ganska mycket på det, och det ligger så mycket i det..

Jag har bara ett liv,det är för kort för att kastas bort, ibland måste man göra galna saker som folk kan prata om och sluta bråka om onödiga saker.. Sen är det upp till personen själv att tro på allt man hör..

Livet i en saga kommer vi aldrig få uppleva, vi kommer inte få leva lyckliga i alla våra dagar någon av oss... Det vet jag helt säkert, så då kanske det är lika bra att ta steget, chansa och se vad som finns på andra sidan planket... Vinna eller förlora? det kan du inte veta förens efteråt...



"Jag sökte mina drömmar utanför mig själv. Man ska inte fråga vad världen kan skänka en, utan vad man själv kan skänka världen."

/e.