tjejers onda cirkel?
Känslor…. Ni kanske har fått blicken av mig att vara rimligt känslokall och … ja jag vet inte vad med tanke på vad jag skriver om. Fast så är inte fallet, bara det att jag har redan visat så mycket känslor, provat mig fram, det funkar ju inte... Det slutar bara åt helvete i alla fall, Killar… Ni är komplicerade ni med!
Det damp ju ner en gullig liten kommentar för ett tag sedan ” en brud som aldrig haft något seriöst skriver om förhållanden, lägg ner skiten istället”… okej, nej jag har aldrig haft något seriöst förhållande, men självklart har jag tyckt om någon, känt ” den där” känslan i hela kroppen och lett så fort jag fått ett sms från honom med stort H. Fast det har på något vis slutat åt skogen varje gång, det har kommit andra tjejer emellan, vi har inte kunnat se varandra tillräckligt ofta, det har strulat fram och tillbaka vad den andra vill och ja ni känner nog igen symtomen.
Efter dessa symtom får ni killar IDIOT stämpeln på er och vi anser att alla killar är skit… Tills vi faller för nästa som är hur söt som helst, han är ABSOLUT inte som honom, nej denna kille är så mycket bättre än alla… Känslorna kommer, sen hoppsan sa en dag när du är inne på facebook så upptäcker du att han med stort H ……. Har ett förhållande med …… 7 miljarder människor har gillat detta. Känslorna som kommer inom dig går inte att beskriva, hur kunde jag missa det? Han har tjej och råkat glömt att berätta det för mig?! Du svär, gormar, tårarna sprutar, är arg på dig själv… hur KUNDE jag Emelie Fredriksson tro att det skulle gå bättre denna gång, hur kunde han som var en sådan bra kille vara så skit? Tillbaka på ruta ett i vår onda cirkel ALLA KILLAR ÄR SKIT…
Den hatiska känslan mot er killar försöker vi tjejer hela tiden att jobba bort för vi vet ju att det är så dumt, går vi på samma sak igen och igen och igen får vi väl skylla oss själva också lite, eller? Ni är ju trots allt det bästa vi har (nästan i alla fall). Så länge känslorna håller sig ur bilden blir ingen sårad… men för att vinna den lyckokänslan så måste vi våga gå genom massor med känslor innan det träffar rätt… de hatiska känslorna, de påhittade känslorna, de framtvingade känslorna och de förbjudna känslorna, de obesvarade känslorna… De är hemska alla på sitt sätt, och jag känslokalla Fröken Fredriksson, har träffat på dem allihop… men som sagt... Våga för att vinna, något jag personligen måste jobba på… Fast hur många gånger orkar man traggla genom havet men känslor?
Love/e.
