En godnatt saga...
Det var en gång för exakt 18 år sedan kom en liten varelse till jorden, en ganska tjock och lång sådan, pappan till varelsen kallade den för sumobrottare? Varelsens namn kom att bli Emma. Emma skrek hela julafton 1992. Mamman till varelsen trodde att varelsen skulle bli jordens mest deprimerade barn eftersom mamman grät i stort sett hela graviditeten efter att ha förlorat både sin pappa och morfar samma år... februari 1993 så fick varelsen ett namn" Emelie Charlotta Fredriksson" blev det ( poängtera att storasyster fortfarande har en bok som det står från Emma julen 1992). Varelsen som nu hade fått en namn Emelie. Emelie spenderade massor av sin tid som litet barn hos sin älskade mormor...Mormor blev också Emelies första bästa vän då insåg systrarna att det var dax för ungen att börja på dagis, det GÅR INTE att ha mormor som bästa kompis... På dagis träffade Emelie en tjej som heter Sofie, Sofie var en trevlig typ som Emelie spenderade ungefär 5 dygn i veckan med..Efter en helt fantastisk tid på dagis så började emelie på skruvstad skola, träffade sin första kärlek, fick höra att hon skötte sig bra i skola, blev framröstad som lucia i sexan, hade 10 års kalas spenderade ännu lite mer tid med Sofie. Sen var det dax att bli "stor" börja på stora skolan i grums, ha en lite halv emoperiod, första fyllan, bli kär och ha första killen hemma hos sig när de kollade på film och kysste varandra, välja till gymnasiet... Emelie valde lillerud, i två dagar sedan började Emelie på karlstadsidrottsgymnasium, träffade ännu fler vänner, Emelie åkte på resor med sina vänner, och fick fortfarande höra att hon var duktig i skolan och tog ansvar. ( även fast hennes mamma inte trodde det)... om några minuter så faller klockan över 00.00 och det är den första December 2010, Emelie fyller då 18 år och har fortfarande hela livet framför sig, vad hon ska hitta på? Leva lycklig i alla sina dagar såklart!
(alla sagor har ett bra slut)
Denna varelse som föddes 00.19, 92-12-01 är självklart jag, Emelie Charlotta Fredriksson, som har hela livet framför sig och planerar att leva lycklig i alla sina dagar!
/e.
HUR ska vi sova inatt?!
"Skulle inte vara fel med en varm kropp bredvid mig nu när sängen känns stor och kall ..."
Michan skrev det på Facebook igår, min reaktion var mest... sluta gnäll du har varit singel i en månad...Fast, det är självklart, de flesta tjejer vill ha någon att sova bredvid, om vi så är hetro eller homo, singlar eller upptagna.. Vi älskar att ha dom där armarna runt oss när vi somnar och vakna med att få en kyss i nacken... Frågan är, vad vill ni killar?
Tycker ni om att ligga och hålla om en tjej innan ni somnar eller ligger ni där och tänker "faaan varför kom hon hit om vi ändå inte ska ligga?" eller " hon tar stor plats, min arm har somnat, allt är jobbigt, ge mig min säng tillbaka...försvinn" eller tycker ni också att det faktiskt är ganska mysigt att ligga och försöka hitta ett jämt tempo i era andetag och klia oss försiktigt över ryggen?
Om jag nu antar det faktum att ni faktiskt tycker att det är ganska mysigt att bara sova bredvid varandra.. varför gör vi det då inte oftare?
En killkompis sa till mig en gång " men du är det okej att jag håller om dig? Asså vi är ju kompisar men har hört att ni tjejer gillar när någon håller om er..." Klart som fan att vi gör det. Vi gillar det i de allra flesta lägen, kompis, som one night stand ,som pojkvän, att ligga känna sig liten och väldigt feminin mot en killes bröst dela värmen under ett duntäcke med någons kropp... Vilken tjej tackar nej i första taget?!
Vilken är din favorit? Jag röstar på tvåan och sexan!
/E.
Fyller man 18, så gör man...
Vi satt igår hemma i Idas lägenhet, drack lite vi skulle på "hemligfest" Sandra hade ingen aaaaning om vart vi skulle, Michan var grinig för att hon inte fick följa med... Ida visste och hade jättekul åt att vi inte fick visste något. klockan tickade på jag och Sandra blir bara fullare och fullare, Ida skriker att vi måste åka, på med ögonbindel på båda två åker i bilen jag är hel med på vart vi är tills vi har kört runt 700 varv vid grusgropen på sörmon...sen var jag påväg mot hammarö....trodde jag iaf...efter ca 20 min bilfärd stannar vi... jag sliter av mig ögonbindeln, det första jag ser är en stor björk, vänder på huvudet och ser ett vitt hus...tankarna snurrar " VART FAAN ÄR JAG????"
19.00 " VARFÖR ÄR JAG VID GAMLA SKOLAN; VARFÖR ÄR PAPPAS BIL DÄR? OCH TESSAN BIL DÄR? VAD BLIIIIR DET" ( kontrollfreaket har noll koll!!!!!)
19.01 " Ja må hon leva, ja må hon leva"
Jag kommer i i dörren och möts av 50 kända ansikten som sjunger för mig,mamma, pappa, Sofie, Linnea,Michan Fredrik, John, Amanda, Jerker, Camilla, Haster, Jenny, Herman m.m. m.m. jag vet inte vart jag ska ta vägen! Vet inte om jag ska skratta eller gråta! Väljer trots allt att skratta och springa in full som ett svin och hälsa på alla... får i mig lite mat, springer runt lite till och pratar med folk, äter lite tårta, ännu mer sång då en kille som jag aldrig träffat lyckas lägga en spya över hela bordet... Full som jag är tänker jag inte på det.. Syster torkar och sen var det glömt...
Tidsuppfattning, noll! Present öppning!
Dax för momentet att öppna alla presenter, allt från kuksugrör till dyr champagne, TUSEN TACK FÖR ALLA PRESENTER!!!!
Vad är tid?
Kvällen forsätter lyckligtvis utan fler spyor och med massa dans och snack, en och annan skruvdragare, och laktosfri mjölk, en naken rumpa, en och annan bröst jämförelse, En tysk en dansk och en John eller?, Nya vänner, kära möten, en och annan kyss i hallen, lite nattmat, ännu lite mer dans och massor med champagne...
02.00 "Messy, kan du köra mig hem? Tack!"
Väl hemma i sängen däckar jag ganska fort..
10.00 " godmorgon, är du riktigt vaken än.....vaaattteeeeennnnn!!!!"
Vaknar, dricker vatten och tänker över kvällen... Vilka fantastiska vänner och familj jag har.. Jag kan inte vara mer lyckligt lottad. Så mycket omtanke och kärlek, har redan sagt det flera gånger, TUSEN TUSEN TACK ALLA NI SOM GJORDE MIN KVÄLL SÅ FANTASTISKT BRA!!! Ni är bäst!!
LOVE E.
Vi tjejer faller som käglor..
Min älskade "storebror" (systers man) Bo frågade mig här om dagen " Emelie vad ser du i en kille? Vad är det första du tänker på och vad faller du för?"
Så trots allt kanske det stämmer att det är utsidan som ger insidan en chans...
Jag skulle tänka ut ett bra svar till fredag kväll då dom kommer hem från Oslo. Vad är ett bra svar då? Ska göra mitt bästa...
Är det bara jag som är lång eller ger alla tjejer en kille som är lång alltid ett litet plus i kanten? Jag gör det definitivt! En lång kille sticker ut i mängden, syns och ser ofta mer manlig ut, snyggt! Detta är självklart om man är i en stor folksamling. möter jag en kille på stan är det ofta stilen som jag kolla till på, en kille med snygg still gör så otroligt mycket!
Om vi senare går vidare i stadiet "lära känna varandra och sitta och snacka stadiet" det är ju först då det börjar bli intressant... En kille med speciella ögon, de behöver inte vara i en speciell färg eller så utan speciella fina ögon gör mycket! Man drar sig åt att kolla personen i ögonen hela tiden vilket oftast är positivt va? och om inte ögonen är jätte speciella har ni "dom där" blickarna... Dom går inte att beskriva, vissa har det, vissa inte... ni killar som har det, ANVÄND DET (!!!) vi smälter, tro mig! En annan sak ni killar kan är detta med leenden, ni lägger in dem precis när ni ska och dom sitter perfekt ( här rekommenderas inte att charma en tjej om du snusar och har gulbruna tänder) skippa då leendet....Även dialekter kan ha en stor faktor i om ni drar åt er uppmärksamhet... Detta krävs alltså för att få oss lite intresserade, låter väl inte så jättesvårt?
Få oss att falla,det är oftast svårare... det är nog väldigt individuellt för varje tjej, jag tänker absolut inte svara för flera tjejer eftersom jag vet att bara jag och mina vänner har olika syn på detta. Jag faller för killen med charmen, utan tvekan... Det är som att bli blind för allt dåligt och bara se en rolig gullig kommentar och ett leende som man kan döda för... Sen finns det även en annan typ av kille som Ida tjatat länge på att jag faller för... Den komplicerade krångliga killen, som ger en utmaning, som inte säger mycket... Kanske är det så... Oftast är det nog dessa killar som har blicken jag snackade om tidigare...
Skulle kanske kunna beskriva blicken som den här, fast på en människa och kille såklart!
Så trots allt kanske det stämmer att det är utsidan som ger insidan en chans...
/e.
De där hockeykillarna...
Hittade precis en ny grupp på FB " alla vi som tycker hockeypojkar är heta"... Det roliga med gruppen är att majoriteten som gillat gruppen är själva hockeypojkar... Inte undra på att ordet hockeybög har växt fram...
Okej, jag ska inte dra alla över en kam och jag tror faktiskt att det är FÅ av alla hockeykillar i vårt avlånga land som faktiskt beter sig såhär, men ni har trots allt fått stämpeln.. Sedan kan man ju såklart fråga sig om det är vi som dömer eller om ni får skylla er själva.. men trots era negativa sidor så faller vi likförbannat tillbaka på er.
Kanske är min tur att gilla gruppen på FB och sluta klaga...
En evenemangs förfrågan " Ta på alla hockeyrumpor dagen!!"... Vad är det egentligen som gör så att hockey killar sticker ut i mängden, har sporten gjort dom till en sort för sig?
Med sorten för sig tror jag att ni vet vad ja menar, mycket muskler, mycket manligt, för mycket testostron, mycket homofobi, mycket språk, mycket sex, mycket lite förhållande, mycket öl, mycket snack, mycket skvaller, mycket attityd och såklart mycket träning.
Vart kommer allt ifrån egentligen?
Ja har undrat så många gånger om hockeykillar verkligen är så kaxiga under all utrustning och muskler? Finns det personligheter som döljer sig under allt och som egentligen inte vill ha stämpeln " Tja jag är hockeykille och jag ligger bara jag får ny pinne.."..
För sorry killar det är så många ser er vilket ni vill eller inte, oseriösa kärringar som snackar massa skit!
"säg inte till nån att vi gjort något!"
" okej fine, om inte du gör det så..."
" Nej klart att jag inte gör det, vi tar det lite lugnt nu..."
2 dagar senare vet visst ett helt hockylag vad ni gjort....
Okej, jag ska inte dra alla över en kam och jag tror faktiskt att det är FÅ av alla hockeykillar i vårt avlånga land som faktiskt beter sig såhär, men ni har trots allt fått stämpeln.. Sedan kan man ju såklart fråga sig om det är vi som dömer eller om ni får skylla er själva.. men trots era negativa sidor så faller vi likförbannat tillbaka på er.
Tro mig, vi gillar er ändå, för ni är vältränade, manliga och syns och tar plats... Precis som en hockeykille ska vara!
Kanske är min tur att gilla gruppen på FB och sluta klaga...
/e.
Självförtroende...
Rhodos 2009 träffade jag en tjej från Stockholm, det var sista kvällen, Sofie blev sjuk och fick gå hem vid halv ett... Jag och Stockholmsbruden stannade på bargatan till klockan 6 på morgonen... Jag fick lära mig mycket på de timmarna och det som imponerade mig mest med denna tjej var hennes självförtroende...
" Emelie, säg en kille som du tycker är snygg här inne?"
" haha varför ska jag göra det?!"
" Jo men bara gör det! "
" nej.. men jag vet inte"
" okej tjejen... såhär ligger det till när du ska ragga på någon bestäm dig VEM du ska ragga på först och sen tar du honom! "
" men skärp dig, menar du att jag bara ska peka ut en och du lovar att jag kan få honom? "
" Ja, det är klart? "
Hon sa det som om det vore det mest självklara i hela världen.. Skulle jag kunna få vilken kille jag ville? yeah right!
Vi härjade runt på bargatan hela natten och käkade pizza med några bartenderns när de slutat jobbet, kramade varandra hejdå och insåg att tyvärr kommer vi nog aldrig mer att träffa varandra igen.. Jag gick med en konstig känsla mot hotellet den kvällen... En blandning av ångest och lycka...
Nu ett och ett halv år senare saknar jag den där kvällen och den där tjejen... Hon var speciell, just för sitt självförtroende..
Majoriteten av oss tjejer har dåligt självförtroende, vi tror aldrig att vi räcker till. Vi är för långa, för korta, För smala för tjocka, för blyga, för gapiga... Jag skulle kunna fortsätta i evigheter..Ni förstår vad jag menar.
Sluta klaga på oss själva, vi är ju som vi blivit.. Jag skulle göra vad som helst för att vara kortare, men det går liksom inte. Jag kommer behöva leva med att vara lång tills jag dör.. Varför då inte sträcka på sig och vara stolt över det för det GÅR INTE GÖRA NÅGOT ÅT DET! Den personen du måste stå ut med hela ditt liv är du själv, den kroppen och personligheten du är. Var nöjd med dig själv, du kan inte bli någon annan..
Genom att du är nöjd med dig själv kommer du också få ett starkare självförtroende, inse att inget är omöjlig precis som tjejen på Rhodos. ännu ett exempel är väl håkan hellström, killen KAN INTE sjunga men likförbannat säljer han skiva efter skiva...
Allt går om man bara vill, satsa allt eller inget!
/e.
just det, tjejen på rhodos fick sin teknik att fungera, hon låg med den i särklass snyggaste killen på rhodos resten av sin vecka där nere...
Otrohet..
Otrohet... hur fungerar sådan egentligen? Vart går gränsen för otrohet? kan man någonsin förlåta? kan man någonsin glömma? törs man lita på personen igen? Törs man lita på någon man älskar igen? Skulle jag kunna göra så mot någon?
I några dagar har jag funderat kring detta och fick tummen ur att skriva då jag fick frågan " om ni tjejer t.ex. är på krogen och en kille kommer fram och snackar med er och stöter på er, hur förhåller ni er då? "... Självklart satte min cp tänkar hjärna igång att fundera på detta, men jag kom inte fram till något bra utan frågade mina kära vänner och vi kom tillslut fram till " jag skulle ALDRIG göra något med killen som stöter på mig, MEN jag tycker självklart att det är smickrande att någon mer än min pojkvän tycker att jag ser bra ut... och om en trevlig kille då kommer fram och sätter sig och snacka och drar någon halvtaskig raggningsreplik är väl inte det hela världen.. eller?"
Är det otrohet om jag blir glad för att en kille ger mig en komplimang? Vart går gränsen? är det vid en kyss? ett ligg? en kram? helt enkelt olika för varje person? Om man skulle våga lita på personen igen och förlåta den är nog också beroende på situationen, jag som är så förbannat långsint skulle nog ha svårt att glömma och våga lita på personen igen... Våga lita på någon igen och älska någon igen måste man nog för sitt eget bästa.. jag då, man ska aldrig säga aldrig, men jag skulle inte förlåta mig själv om jag sårat en person jag verkligen tycker om.. otrohet går ju emot hela formen av förhållande.. som sagt man kan inte både ha och äta kakan... Välj liv och lev efter det..
Såra aldrig någon du älskar med mening, för du kan inte förlåta dig själv när du sedan ångrar dig...
"För man saknar sådant man inte har och man saknar inte sådant man har" -L.w.
/e.
