En grå novemberdag...
06.30, klockan ringer, grå novemberdag och regnet piskar mot rutan...Hur ens orkar man gå upp? tror inte att vi orkar egentligen men vi gör det ändå... stressar runt och halv sover, försenad till bussen...jävla morgon! jagar bussen, mamma är förbannad, idiot omkörning för att hinna ikapp bussen, Bilen som blir omkörd tutar argt på mamma.. jag tänkte när jag kastade mig ur bilen, grå novembermorgon..ALLA är griniga! väl framme i bussen, letar febrilt efter busskortet kollar upp säger "hej" men andan i halsen till busschauffören.. Till min stora förvåning ler har brett, och svarar nästan överdrivet glatt "halojj halojj "..Jag letar upp en plats i min ensamhet i bussen...när jag väl sitter där och tittar ut i mörkret kommer jag på mig själv med att le, le åt den glada och trevliga chauffören som då satt och nynnade falskt ikapp med radion... När vi kom ut på motorvägen så började mina tankebanor igen...
Nästan alla människor blir deppiga på vinterhalvåret.. Kanske är det dessa dåliga dagar som kommer ideligen som skapar det tillsammans med mörkret... Jag lärde mig förra året i skolan att det finns två typer av motivation, inre och yttre... Vi klarar oss med den yttre motivationen ett tag men sedan behöver vi komma tillbaka till den inre.. Det är kanske just det vi tappar då mörkret kryper sig på i oktober, den inremotivationen.. Istället för att plocka fram den yttre så blir vi ledsna och deppiga...
Mitt tips är alltså att ta vara på den yttre glädjen under vintern...för du vet lika väl som jag att vi kommer tillsammans eller på egna ben hitta tillbaka den inre när första blommorna kommer till våren..
Fram tills dess får vi leva på den yttre glädjen så som skrattanfall, glada chaufförer, en kopp kaffe, en skitande fågel, en balder och en thor, fantasier, drömmar, planering inför roliga saker, nya skor, en resa...men mest av allt komma ihåg att vi ska glädja varandra...För utan varandra är vi helt värdelösa.
/e.
Kommentarer
Trackback
