Lillasyster Fredriksson

Sitter och stirrar in i en svartvit tvskärm...funderar...myrornaskrig hette det när man var liten...

Tänk när man var liten hur lätt livet var...bara några år tillbaka hur lätt livet var...då vi bråkade med mamma om att var upp en halvtimme extra på kvällen, alla andra hade fått mobil utom jag, bråkade om varför vi var tvunga att följa med till mormor och käka middag...Då ÖNSKADE jag att jag var äldre så jag slapp följa med till mormor, jag slapp ha en mamma som tog alla beslut, jag kunde få vara uppe hur länge jag ville på kvällen...

Idag är jag äldre...och har insett att livet blir inte bättre för att jag får vara uppe hur länge jag vill på kvällen, eller för att jag slipper en mamma som tar alla beslut...Det blir värre...vi ska älska vi ska glömma och vi ska förlåta... Vi ska älska våra vänner, vår familj, allt bra runt omkring oss...vi ska glömma allt det dåliga för att gå vidare i livet, vi ska förlåta andra för att älska istället....Jag kan älska, inget tvivel om det. De flesta kan nog älska tror jag...Förlåta då? Det kan vi nog också ganska bra men det största problemet hos mig är att glömma...jag kan inte glömma ett misstag, en speciel person, ett minne.... När jag var liten kunde jag glömma beskymmer som uppstod, mamma fanns ju där och fattade besluten åt mig, hon höll om mig sa "allt blir bra igen" det blev det också då...Idag blir inte allt bra för att mamma säger det... Vi fattar våra egna beslut, det är svårt...besluten leder oss in på vägar vi aldrig anat. kanske är det bra kanske är det dåligt... 

funderar över livet.. alla dagar är unika, vi borde ta vara på dem mer än vad vi gör... 

myrornas krig dog ut...tro det eller ej, de svarta vann ännu en gång... 

//e.