Det var en gång...
Tänk om vi levde i en saga.. om livet bara kunde flyta på, vi fick en karriär, gifte oss med drömprinsen, och stod på en bro i ett land som var förtrollat och kysste honom...
Tänk om allt detta faktiskt skulle vara sant, om all musik, alla sagor, alla filmer skulle vara verklighet...Det är det inte... Vi lever i 2010, då drömprinsen slutar i skiljsmässa och bråk,barnen får flytta runt som dårar och vi söker tröst hos en vänninna som skvallrar det mesta vidare till nästa person, barnen som går i samma klass och hatar varandra helt plötsligt blir låtsassyskon p.g.a. att "mamma" och "pappa" hittat kärleken hos varandra... mamma och låtsaspappa är så lyckliga och gifter sig flyttar ihop får ännu ett barn, sedan drabbas familjen av de ekonomiska krisen,mamma blir av med jobbet mer bråk uppstår och skiljsmässan knackar på dörren igen...
Sen har vi ju även de föräldrar som inte skiljer sig, men de bråkar! om så ONÖDIGA saker som vem som betalar julklapparna, om vi äter frukost vid tven eller i köket, eller att hästarna kommer ut 15 min sent, eller att vi måste vänta på varandra och hur respektlöst vi beter oss mot andra människor,eller att det ligger en tröja på golvet...
Vi ungdomar kämpar för att bli vuxna och få vara med om detta underbara liv... Vi kämpar för att möta drömprinsen...
Jag kämpar för att bli vuxen,få en karriär, men jag kämpar ( i varjefall inte medvetet) efter drömprinsen.. Jag vet inte om jag ska tro på att en dag så bara finns han där eller att han egentligen har funnits där hela tiden bara att jag inte märkt honom än... Det jag håller på med nu är väl mest ett tidsfördriv tills jag upptäcker det, för det är väl det vi alla gör? Testar oss fram,har kul skrattar åt det, ger folk något att prata om... Just det där med att ge folk något att prata om måste jag jobba mer med...jag har svårt och säger ofta " Men vad ska folk tro, eller vad ska folk tycka?!? " .. Jag har en kompis som sagt till mig " men Emelie, skit i vad andra tycker, är dom så dumma att dom går på allt så okej, då är dom inge att ha.. Vill dom däremot bilda sig en egen uppfattning så tar dom förr eller senare kontakt med dig..." Jag har tänk ganska mycket på det, och det ligger så mycket i det..
Jag har bara ett liv,det är för kort för att kastas bort, ibland måste man göra galna saker som folk kan prata om och sluta bråka om onödiga saker.. Sen är det upp till personen själv att tro på allt man hör..
Livet i en saga kommer vi aldrig få uppleva, vi kommer inte få leva lyckliga i alla våra dagar någon av oss... Det vet jag helt säkert, så då kanske det är lika bra att ta steget, chansa och se vad som finns på andra sidan planket... Vinna eller förlora? det kan du inte veta förens efteråt...
"Jag sökte mina drömmar utanför mig själv. Man ska inte fråga vad världen kan skänka en, utan vad man själv kan skänka världen."
/e.
