Jag får liksom ingen ordning på mitt liv....
Funderar över livet, jag stressar som en galning, gör allt halvdåligt och känner mig halvdålig på det mesta... Det är inte likt mig, jag brukar för det mesta ha bra självförtroende, vara på topp klassas som den som alltid är glad eller liknande... men idag tvivlar jag på hur länge jag orkar. Mitt liv går inte ihop längre helt enkelt, det måste till en förändring, även om det kanske kommer göra så fruktansvärt ont så är det nog så...
Linnea släppte "bomben" idag, " Jag vet inte om jag vill fortsätta med min tennis, känner inte för det längre".. Jag har funderat i ett halvår nu... Vill jag fortsätta med ridningen? tar det för mycket tid? Orkar jag med? Är dte värt alla bråk, arbete, pengar och tid jag faktiskt lägger ner? När mamma och jag stod och bråkade i stallet härom dagen om att hon lagt ut så otroligt mycket pengar och att jag aldrig tar ansvar och liknande... då var det nära på att brista... Jag funderar vrider vänder och kommer aldrig fram till något beslut. Jag kan inte se mig själv sitta att skriva under papper att jag säljer honom...Det går inte, men det går inte att spränga sig själv heller...
Skolan kräver otroligt mycket nu, jag har vänner jag vill umgås med mer än vad jag gör.... men jag hinner inte.. Jag presterar enligt mig själv halvdåligt som vän, lillasyster, dotter, elev men värsta av allt jag presterar dåligt att vara Emelie Fredriksson. Jag kan ju inte vara mig själv i denna miljön...
Jag måste hitta en förändring, men jag vet inte vart...
Snälla någon hjälp mig att ta ett beslut eller ett steg åt rätt håll, hjälp mig åt vilket håll jag ska blinka i rondellen... för mina " max tre varv" är snart över...
/ e.
Kommentarer
Postat av: Ammi
Jag förstår precis hur du känner det, ibland blir det bara alldeles för mycket med livet+häst...om jag vore du skulle jag kanske fundera på att skaffa en betalande medryttare 2-3 dagar i veckan..eller låna ut ett tag för att känna efter...jag tror att om man blir hästlös kommer man kanske känna sig stressad på andra sätt, och då längta efter att få koppla av i stallet en stund. Men ja, det är bara mina funderingar, hoppas det löser sig för dig så du mår bra :)
Trackback
